tjugotrea

Tänk...
Tänk...
27-30 år sedan
och när vi ser varann
så försvann alla år och vi var där igen!!!

  ♪♫♪♫♪♫♪♫♪♫♪♫♪♫♪♫
The girls are back in town
♪♫♪♫♪♫♪♫♪♫♪♫♪

Ja men det tog en liten förhistoria...
så jag börjar väl från början;
Cina avslöjade att hon skulle till Kalmar för att hjälpa mamma flytta, och så hoppades hon att möta upp lite gamla bekanta. Så som man sig bör när man besöker sin gamla hemstad (been there, done that)
Självklart ville jag ha en del av hennes tid men jag kan inte säga att jag hoppades allt för mycket när jag kastade iväg en kommentar via FaceBook.
Diplomatisk som jag försöker va (sluta skratta) så skickar vi meddelande till varann om att nu har vi i alla fall varandras nummer och min resa till barnbarnen som bara bor cirka 25 min från Cinas hemort borde siktas inom snar framtid.

Döm om min förvåning när mobilen ringer igår kväll och jag känner igen Cinas röst
"jag kan ju inte bara.... sa till Jimmy att jag kan inte bara -kan inte bara - missa att möta Harrine när vi ändå är i Kalmar"
Åh va det värmde.
Så med löfte om en snabb fika
 (jag visste ju att schemat va pressat och ville inte va så egoistisk - sluta skratta sa jag)
så skulle vi ses idag vid 12.45

Lördagen kom och jag hade lovat möta upp sonen och x-maken på torget då Robin S skulle spela, 
sagt och gjort.
Men lite småstressad fick jag ge mig iväg mot Kalmar - hade redan någon timme tidigare sms-at Cina följande;
"vi ses i Baronens köpcenter, gå in huvudingången, ta första rulltrappan upp så står jag där 12.45"

Jag finns på plats 12.48 - ingen Cina
Men det kom ett sms
"10-15min sen, sorry"
Leende svarar jag
"Nema problema, det är den Cina jag känner"
tänkte på alla gånger som jag suttit och pratat med Cinas underbara mamma
då Cina "BARA" ska fixa håret (luggen), sminket, skorna, etc etc etc

Hon ringer nån minut efter 13....
"var är du?"
-Jag står här, svarade jag, men det gör inte du.
"Ah men... jag står ju här vid rulltrappan, vid Stadium och HM"

Ines hjärna hade egentligen redan förstått och börjat småskratta  men jag ville va hundra så jag sa bara
"vänta där jag kommer"

Cina - Cina - Cina
vi kanske hade sett varann om vi hade stått i samma köpcenter....
En kvart sen och sen gå till Kvasten istället för Baronen.....
Cina - Cina - Cina
så lätt att hålla kär

Nåväl, vi bestämmer oss för att gå varann till mötes och när jag ser en förvirrad blonderad, lite ängslig tjej som söker så förstår jag... Carina!

Det är som på film fast då brukar det va ett kärlekspar...
"Åh Harrine du ser precis lika dan ut"
"Åh Cina va lik din mamma du är"

Tränger oss igenom KalmarPostens Signe i fönstret
och massa annat lössläppt folk och hittar ett fik där vi slår oss ner....
och pratar och pratar och pratar...
fnissar, skrattar och pratar igen....

Jimmy -Cinas gulliga man kommer och gör oss sällskap en stund
men han kände sig kanske lite utanför så han gick en stund själv på stan.



Cina hade slarvat bort sin sminkväska (nej ingen e förvånad, bara Cina)
så vi stegar bort till Åhléns (Cinas mamma och min arbetsplats för hundra år sen sådär) 
för att inhandla det "viktigaste" (ja, det vill säga det mesta, eller hur brudar?).
Nöjd med inköp som resulterar i en extra massa
så ger hon mig en söt burk med favorit märket
(förutom Mary Kay så klart)
Lancomes fuktighetscreme.....
Gulle dej Carina....
Dessförinnan hade jag även fått en bok med en personlig inskription.,..


Jag slog upp boken på måfå och det jag läste får bli dagens slutord;

"att sluta kämpa,
och istället slappna av
Ger livet vingar,
och själen ro"

Visst Cina vad det så vi menade?

Fortsättning följer....