tjugotrea

Äntligen va semestern och rehabiliteringen slut för mina naglar... Jag och en viss vass kniv blev ju osams i april och sedan dess har jag gått omkring "naken" utan vare sig tippar eller material...

Men nu...
Idag
I sällskap av Lena och Molly (och lite Martin samt skäggig Stockholmare) så tippade vi varann och njöt av att dra folien på en alldeles nyinköpt Attraction vätska med classic pulver... dock ville ingen annan lägga acryl och undertecknad älskar sitt "jobb" så jag var ej svår övertalad....avslutningsvis lite glans med hjälp av Glaze & Go....

så nu oljar vi noga noga  och extra noga de närmsta 48 timmarna... sedan har jag nog tröttnat på den naturella looken så jag får väl bestämma färg på lacket....

Härliga NSI Oljan finns nu i den större storleken (bilden) till enormt fint pris....
och lackerna med utgångna färger ligger kvar i skylten.... fåtal men en del "guldkorn"...

Ikväll har jag sonen hemma - han blev oxå nöjd med mammas ommöblering och sover i sitt rum inatt....
/så mycket för min sammanhängande barnledighet..../

Imorgon bär det av till Ölands Djurpark för son och far. Själv fyller jag nog i min tatuering då... och kanske skaffar en fjärde tatuering....

Men nu en stund till vid teven och njuta av att eftermiddagstimmarna spenderades i härlig salongsmiljö med de allra bästa kolleger/vänner....

todeloo....
Ine

Igår kom paket från NSI till mig.... lika kul varje gång!
Så nu har jag äntligen härlig nagelolja igen.... till bra pris dessutom.

Fick ännu ett meddelande via FB att "vi" lyckats bryta ovanan med nagelbitande på en som gått som kund hos oss....
Det var i och för sig ett tag sedan hon var här sist men det tar ju tid att bryta en vana - och nu kan hon kalla sig Före Detta Nagelbitare.
Va glad man blir!
Det är en speciell känsla att hjälpa dem som anser att sina händer "är det fulaste du har sett" och efter nån månad klarar att stoppa sig själv innan händerna far upp i mun...

Visste ni att de som säger att de biter på naglarna lika gärna kan slicka på insidan av de flesta offentliga toaletter - utan att för den skull få i sig lika mycket bakterier och smuts som de har på fingrarna de så enkelt stoppar in i mun?

Det ärr det första jag låter dem veta, och alltid alltid alltid att jag VET att det sker återfall men att för den skull ska man inte ge upp.

Varför kan jag det här?
Kanske för att jag själv är en Före Detta Nagelbitare....
och visst händer det att man ibland bitar av någon bit nagelband....
Men ont gör det...

OCH ÄNNU ONDARE gör det
när jag konstaterar
att min älskade yngste nyklippte son
oxå skaffat sig fritidsysslan "finger i mun och bit"

Suck...
Skomakarens barn går alltid barfota heter det
kanske därför jag är granne med en...

Förresten, har ingen tips om mindre (billig) lokal åt mig?
det börjar bli bråttom

Imorgon blir mycket puts och skulpturerande....
jag tippar mig själv - mina fingrar har varit lediga sedan incidenten i april/maj då jag gjorde illa min högra hands viktigaste finger (ja just det långfingret)
Men nu e det dags

och till min hjälp och sällskap
kommer Lena
som själv ska bli tippad....
Många skratt blir det
Måste ladda kaffet och ta med kaka....


Sköt om er i sommarSverige

Noterade att statistiken sköt i höjden den 16-17 juli -mer än dubbelt så många unika besökare än vanligt....
JEJ va kul!

Känner mig mer motiverad när jag vet att nån läser
Tipsa gärna vad ni vill att jag skriver om

Kram
 och
Todelooo

Bling
Ine

Tvättade pärlan häromdagen....
den blev jättefin....

Jag har stam-kort på den här biltvätten men jag vill inte avslöja var den finns....

Tänk att bara för några år sen var detta en lyckligt villkorslöst älskande familj...

bilden är tagen i Åseda 2006 där kvällen avslutades med dans (nåja Gary promenerar  i takt och jag försökte föra) till tonerna av redan då out of date Flamingokvintetten....
Vi hade precis flyttat in i huset -där vi skulle bli gamla
Bytt storstadens neon mot granars sus och fågelkvitter....
Ljumma kvällar mot knott/mygg-jakter
Och tilliten som en gång svek oss hade så sakteliga börjat hittat tillbaka....


Nu....
ställs det villkor
speciellt lyckliga är vi nog inte (kan bara tala för mig själv)
tilliten fick aldrig fäste och är kanske sämre än nånsin...
och älskar varann.... nåja
den villkorslösa kärleken till sonen finns kvar....


Men
va lite vi visste då
och även om inte skilsmässan blivit ett faktum så
har det hänt så  otroligt mycket
både gott och ont....

Hoppas
att jag tar mig ur
det här
som bara får räknas
som en fas i livet
så som jag klarat många andra
faser....
Kanske dax för mig att skaffa automatsäkring på mitt känsloliv?

Nej inget melankoliskt inlägg
bara faktum
och kanske mitt
sätt att ordna
avslut.

I see you
Dito