Det va då de....
Tänk att bara för några år sen var detta en lyckligt villkorslöst älskande familj...
bilden är tagen i Åseda 2006 där kvällen avslutades med dans (nåja Gary promenerar i takt och jag försökte föra) till tonerna av redan då out of date Flamingokvintetten....
Vi hade precis flyttat in i huset -där vi skulle bli gamla
Bytt storstadens neon mot granars sus och fågelkvitter....
Ljumma kvällar mot knott/mygg-jakter
Och tilliten som en gång svek oss hade så sakteliga börjat hittat tillbaka....
Nu....
ställs det villkor
speciellt lyckliga är vi nog inte (kan bara tala för mig själv)
tilliten fick aldrig fäste och är kanske sämre än nånsin...
och älskar varann.... nåja
den villkorslösa kärleken till sonen finns kvar....
Men
va lite vi visste då
och även om inte skilsmässan blivit ett faktum så
har det hänt så otroligt mycket
både gott och ont....
Hoppas
att jag tar mig ur
det här
som bara får räknas
som en fas i livet
så som jag klarat många andra
faser....
Kanske dax för mig att skaffa automatsäkring på mitt känsloliv?
Nej inget melankoliskt inlägg
bara faktum
och kanske mitt
sätt att ordna
avslut.
I see you
Dito
