Bara vara....
Det är inte alltid lätt att "bara vara"
ofta försöker jag ta en dag och göra "ingenting" och däremellan vila...
Men va hjälper det när hjärnan har högprestanda och tankarna inte alls är inställda på att "bara vara"
Känns ibland som Lasse Åberg i första filmen där han gick på terapi för sin flygrädsla och övade med händerna rakt ut från kroppen; "jag kan flyga, jag är inte rädd"
Men mina ord är mer åt det här hållet;
"Jag kan slappna av, jag behöver inte prestera"
lyckats inge vidare....
Ibland e det väldans mycket grubblerier
"hur kommer det gå med projekt x och projekt y"
"kommer skolan fungera för sonen i höst när han går in i en ganska ny klass"
"vart är jag och mr X på väg"
"ska jag flytta salongen eller ha den kvar här hemma"
"ska jag ta mod till mig och ringa xx och hoppas han inte slänger luren i örat på mig innan jag hinner säga Tintin"
"hur går det egentligen för dottern med jobb och kärlek"
"hur går det för mina barnbarn som växer upp utan "Oma" som vill skämma bort dom"
"hur går det för mig och kärleken, lite komplicerat som det ser ut nu"
vojne vojne....
Å så ska man försöka ladda om inför etapp två av tävlingsnagel-kursen som går av stapeln om några veckor.....
"e jag klar att anmäla mig till tävling i sept? nov? inte alls?"
Å så de bekanta som ibland "suger" ur mig information som jag får (känner) från energier runt omkring....
ibland blir jag alldeles kall när jag hör hur det jag förmedlar så väl stämmer överens med vad mottagaren uppfattar...
Inte alltid kul att ha rätt, inte ens när det "bara gäller en hund"f
Mina egna "vägvisare" hade gärna fått ge mig en liten "knuff" i rätt riktning när det gäller den röriga karta som mitt liv just nu består av, men se inte da....
Vi är födda med en fri vilja och lite oschysst känns det som jag borde förstå och inse vilken stig jag ska ta, men vill nog inte inse att det kräver en del omstruktering i mitt liv...
Så, egentligen, vad det handlar om är en försiktigt litet rop på "help" och lyft mig från denna röriga karta i mörker och låt solen lysa på min dag där jag efter en god natts sömn (som jag inte haft på några veckor nu) precis ser vart jag ska ta vägen....
för jag saknar mörker-kompass.....
Men.....
får väl "sova på saken"
eller nåt....
Todeloo
Ine
Det är inte alltid lätt att "bara vara"
ofta försöker jag ta en dag och göra "ingenting" och däremellan vila...
Men va hjälper det när hjärnan har högprestanda och tankarna inte alls är inställda på att "bara vara"
Känns ibland som Lasse Åberg i första filmen där han gick på terapi för sin flygrädsla och övade med händerna rakt ut från kroppen; "jag kan flyga, jag är inte rädd"
Men mina ord är mer åt det här hållet;
"Jag kan slappna av, jag behöver inte prestera"
lyckats inge vidare....
Ibland e det väldans mycket grubblerier
"hur kommer det gå med projekt x och projekt y"
"kommer skolan fungera för sonen i höst när han går in i en ganska ny klass"
"vart är jag och mr X på väg"
"ska jag flytta salongen eller ha den kvar här hemma"
"ska jag ta mod till mig och ringa xx och hoppas han inte slänger luren i
örat på mig innan jag hinner säga Tintin"
"hur går det egentligen för dottern med jobb och kärlek"
"hur går det för mina barnbarn som växer upp utan "Oma" som vill skämma bort dom"
"hur går det för mig och kärleken, lite komplicerat som det ser ut nu"
vojne vojne....
Å så ska man försöka ladda om inför etapp två av tävlingsnagel-kursen som går av stapeln om några veckor.....
"e jag klar att anmäla mig till tävling i sept? nov? inte alls?"
Å så de bekanta som ibland "suger" ur mig information som jag får (känner) från energier runt omkring....
ibland blir jag alldeles kall när jag hör hur det jag förmedlar så väl stämmer överens med vad mottagaren uppfattar...
Inte alltid kul att ha rätt, inte ens när det "bara gäller en hund"f
Mina egna "vägvisare" hade gärna fått ge mig en liten "knuff" i rätt riktning när det gäller den röriga karta som mitt liv just nu består av, men se inte da....
Vi är födda med en fri vilja och lite oschysst känns det som jag borde förstå och inse vilken stig jag ska ta, men vill nog inte inse att det kräver en del omstruktering i mitt liv...
Så, egentligen, vad det handlar om är en försiktigt litet rop på "help" och lyft mig från denna röriga karta i mörker och låt solen lysa på min dag där jag efter en god natts sömn (som jag inte haft på några veckor nu) precis ser vart jag ska ta vägen....
för jag saknar mörker-kompass.....
Men.....
får väl "sova på saken"
eller nåt....
Todeloo
Ine
Kommentarer
Trackback
