tjugotrea

Okej då, jag skriver inte lika ofta som jag trodde det skulle bli.... men....
Trots att man inte längre jobbar två heltidsjobb och i princip ensam har ansvar över hus och familj så fylls dagarna och hur tidigt jag än masar mig upp ur sängen så finns inte tillräckligt med timmar på dygnet....

Idag mötte jag maken vid toalettdörren strax innan sju, han var på väg till jobbet och jag som drömt om bubbelbad behövde skyndsamt in. Den perfekta situationen för en morgon puss, kan man tänka sig, han nyligen borstat tänderna och allt sedan jag lagt cigaretterna på hyllan så känner jag min egen andedräkt som mer och mer behaglig.

Innan klockan slagit nio så hade jag nästan rört klart smeten till kärleksmumsen eller Stewen mumsen som de kallas här, fast det står mockarutor i min receptbok - konstigt.

Sonen fick besök av grannpojken och det verkar som de går bra ihop, tre datorer stod och surrade i sonens rum och de fnittrar som värsta småflickor.

S (sonen) fyller 12 år imorgon, därav baket, eller försöket får man väl säga... För första gången i världshistorien så lyckas jag bränna den enklaste kakan i världen och operation övertalning om att köpebröd inte alls är så dumt inleddes av mig till S.... jag lyckades! tänk att jag vet precis hur man ska lägga fram det till honom!

En stor hög med stryktvätt klarades av framför teven, samtidigt som två avsnitt av Våra värsta år gjorde mig sällskap, nu var det dags för lunch.
In i kylen - den gråter inte men var väl inte på lysande humör precis så jag dök ner till frysen (på vägen dit hängde jag upp en maskin jag stoppat in tidigare på morgonen) och hittade ett paket med raggmunk.

S ville inte ha utan stekte själv sina falukorvsbitar - fast det var nog mest för att imponera på polaren att han både fick och kunde själv.
Efter ett par timmar lugnt plockande så drog jag iväg in till byn för de sista inköpen inför morgondagens kalas och firande, usch va det springer iväg med pengar.... men han med både inköp av darttavlan jag och maken (G) kommit överns om och ett par data-magasin som S tidigare i veckan stått och suktat efter.

Strax före fyra drog jag bort jalusierna på salongen och prick fyra kommer min kund som gjorde sitt premiärbesök hos mig, hon har tidigare gått både i Kalmar hos en som jag gått kurs hos samt hos SL som jag har nära samarbete med samt slutligen hos J i Nybro som jag fått så många kunder från då hon inte verkar ha tid eller ork för dem längre.....

Nya naturella tippar las och på dem standardakryl av samma sort jag nu har på mina egna, varför kör jag inte oftare med denna teknik på mina kunder? det blir ju faktiskt himla bra..... hmmm....
Jag hade uppgett till kunden att hon skulle räkna med minst två timmar men det tog faktiskt nästan tre.... men det var fan inte mitt fel.... att en människa kan sitta i 40 minuter och tveka över vilken färg man vill ha kan ju inte riktigt jag belastas för....

Men även om hon sa att hon aldrig skulle gå tillbaka till J så tror jag inte heller att hon kommer tillbaka till mig, saken var att hon sagt att hon brukade sätta upp både 3 och 4 tider åt gången hos J men hon gjorde det inte idag. Jag skrev dock, på eget initiativ, ut ett stamkundskort till henne och bjöd in henne till vip-kvällen så vi får väl se.

På vägen hem körde jag förbi McDonalds för att kunna utfodra pojkarna därhemma och som vanligt blev jag ombedd att vänta på min mat. Stod på grillplatsen och slog av motorn - det är faktiskt olagligt att stå mer än en minut på tomgång- men stängde dumt nog inte av lyset, så vad händer? självklart dör batteriet och där står jag med varm mat, kall glass och död bil.... 3 mil hemifrån....

Min bil är min pärla men en gång om året bestämmer den sig för att inte vara med, förra gången var i december när jag skulle hämta S i skolan, denna gång hämtades vi av G. Året innan var jag oxå ganska nära hemmet vilket löste sig så smidigt att jag knappt minns det, första gången det hände var bilen bara en dryg månad gammal och då var jag på väg till en dejt (förklarar en annan gång - kanske)

Efter ett djupt andetag tog jag mod till mig och stegade in på McDonalds och med bestämda steg gick jag fram till ett bord med fyra fem killar i farlig ålder (17.-20), la huvudet lite på sned (annars ser man bara fånig ut) och frågade om de hade lust att putta igång mig - det tog inte mer än knappa tio sekunder så var de utanför dörrarna och frågade vilken bil det va ----- fantastiskt eller hur?
En av dem böjde sig in genom fönstret när jag satt mig och sa snällt att "du kan försöka lägga i tvåan på en gång" vilket jag i och för sig visste men tackade ändån.
15 meter senare är motorn i gång och jag vinkar glatt och skriker tack!

Mitt i allt detta kommer ett sms från en gammal skolkamrat A som undrar varför jag ej gått att nå, hon säger sig ha ringt mig. Suck tänker jag men slänger ihop ett intetsägande svar och historien om A kommer i ett separat inlägg....

Kvällen fortsätter hemma med diverse förberedelser och jag kan inte annat än förundras över vad G kunnat slå ihjäl åtminstonde fyra timmar med hemma när han inte ens behövde laga mat - här är ingenting gjort och vi ska kalas imorgon!!!!!!!!!!!!!!

Jag och sonen har nu gjort iordning 15 stycken godispåsar, maken har lyckats blåsa upp ett antal ballonger och tömt ut allt jag handlat på köksbordet. Jag och S har även förberett en del av lekarna och nu när jag egentligen vill titta på Dragons Den på 8an så återstår det paketinslagning etc så klockan hinner nog snurra åtminstonde ett varv till innan korsorden kommer fram....

Men usch va man hinner mycket ändå? eller hur var det egentligen? Har dygnet för få timmar eller försöker man bara att helt meningslöst bara fylla dem till max för egen tillfredsställelse? vem ställer kraven? vem säger att "nu är du klar"?
Hmm, kanske kossorna på Öland har svaret?
Måste kolla....

Säkerligen kommer inlägg efter morgondagens kalas,
förresten han sa något bra idag S....
Mamma, jag fyller år klockan 3.14, eller hur?
Ja
Ja så då fyller jag PI
PI?
Ja, 3,14

Han är inte bara en Aspergrenare, han är intilligent oxå... min drutt och son...
Ine

I torsdags kom Jenny förbi med sin lyxiga kamera!
Med tanke på de fina bilder hon tog under vip-kvällen så hade hon fått uppdrag att ta nya poträttbilder på undertecknad
Känner man mig bara lite så vet man att större linslus får man leta efter.....

Nej, jag tycker inte det är pinsamt att tala om för folk med kamera att jag finns och att det är helt ok att ta kort på mig... inte alls pinsamt faktiskt.
För alla tycker det är kul (även om de inte vill erkänna det) att titta på kort de är med på - skillnaden mellan dem och mig är att jag erkänner det och har förstått att man måste hålla sig framme.... kanske bottnar i att jag är mellanbarn och aldrig slogs för min plats när jag växte upp?

Nåja, dagen till ära hade jag satt på fransförlängning även om de inte kommer att framgå så tydligt på bilderna så är det förbennat skönt att veta att man inte ser ut som ett nyvaket lik om dagarna - det är så snyggt men ack va jag längtar efter att få gnugga ur ögonen ordentligt. Det är nu lördag och jag har kanske tappat tre fransar så jag fattar egentligen inte dem som inte får behålla sina mer än 24-48 timmar - va gör dom?

Tillbaka till modellandet - det va jättekul och jag väntar spänt på att få se resultatet.
Tills Jenny lekt färdigt med bilderna så får ni hålla till godo med axplock av de bilder hon tidgare tagit.

Nej nu väntar maken i tv-soffan, sonen har en kompis som ska sova över så det blir bara maken och jag halvt slumrande i tvsoffan tills den djupa sömnen tar över i sängkammaren....

Kankse man borde "maska" håret ikväll?
Kanske man bara skulle päsa i soffan.... hmm vilka tuffa beslut....
tänk att man inte kan koppla av tänket... undrar hur kossorna på Öland har det?

Tills jag får nästa inslag;
tudelu
Ine

Vet inte varför men idag har jag tänkt väldigt mycket på Sture, eller Stu som han ville bli kallad när han var utomlands.
Stu - va det namn han skulle använda när han blev sångartist.... vi skulle båda söka till Idol.... ;-)
Nånting är det.... nånting känns är på gång. Tror att T är i något vägskäl av sitt liv - ska han bli pappa? och då skull Stu blivit farfar. Nej tróligen ingenting men Stu - jag tänker på dig där du far runt i någon rallybil i himlens formel ett. när du kommit in till depån serveras det pannkakor..... och efter de miljontals varv som körs och du vinner så får du en välbehövlig massage - allt i din himmel!

Stor kram och en kärleksfull tanke sänder jag dig - du är saknad!
Ine

Så kom och gick en vecka till och helt plötsligt så är det bara några dagar kvar till änne ett kalas som ska styras och fixas med....

Jag är så himla super-trött på att alltid, alltid, ALLTID va den som fixar och drar och fattar ALLA beslut i den här såkallade familjen....

Förmiddagen inleddes med att jag kontrollerade bankkontot och fick kasta mig svärandes över telefonen och ifrågasätta en medmänniskas kompetens som inte satt in pengar han va skyldig som överenskommet senast i går.... Och inte orkade jag lyssna på några fesiga ursäkter heller....

Han måste ha blivit lite varm i byxorna som efter att jag sagt "jag bryr mig inte om hur, men pengarna ska jag ha inom en timme" vände bilen som då var i Vimmerby och lommade tillbaks till Nybro för att kunna lägga ett kuvert i salongens brevlåda....

Vi var i Nybro jag och familjen... Det brukar stå en man och sälja en massa olika saker för 5-10-15kr på torget men han hade visst valt att inte stå där idag, typiskt!

Vi skulle inhandla diverse vinster till sonens kalas som är på tisdag - vi brukar göra så att alla som kommer vinner något och det kan bli rätt dyrt då det i år troligen blir närmre 15 ungar i kräsen ålder.

Jaha tänkte jag, va gör vi nu?  Maken hade ju som vanligt inte en susning till idé, idéspruta kan han väl inte ens stava till tror jag.

Efter att jag tidigare i veckan flanerat i Nybro - en dag jag behövde tänka och bara komma bort - så hade jag upptäckt att den nyöppnade leksaksaffären hade i alla fall en del småprylar som kunde passa. Sagt och gjort så gick vi ner där och vad ser jag då????

En före detta kund som fortfarande är skyldig mig 500kr!!!

Vad gör jag då???? Mitt dumma jävla nöt!!!!

Jag skyndar åt sidan och hoppas att hon inte ska se mig - INTE se MIG!!!! - det är väl för fan hon som ska skynda bort och gömma sig för MIG!!!!

Det är andra gången på kort tid jag springer på henne så jag börjar undra om jag inte måste va lika tuff mot henne som han i förmiddags..... ska ladda som fan....

Nåja, vi handlar efter att jag prutat lite (joda det går att pruta i vanliga affärer bara man frågar om bättre pris) och vi fick till och med med oss lite andra prytlar til kalas och halloween.

Upp en trappa och 2 gånger 3 paket Gevalia (49kr)inköptes på Willys;
"kan man köpa bara kaffe?" frågar maken när jag ber honom ta tre paket i egen korg

Vilken planet lever han på? Det visar ju bara att min teori om att det ALLTID är jag som står för inköpen är sann....
Att han dessutom ifrågasätter om vi behöver så mycket kaffe ser jag som ett hån, han gör ju för fan av med ett halvt kilo på 2 dagar har jag räknat ut. Själv dricker jag en mugg på morgonen och kanske, kanske en halv mugg på eftermiddagen eller kvällen..... Men det är klart att då vill jag ha nybryggt kaffe så det händer ju faktiskt att jag slänger en halv termos eller så....

Efter Willys så uppstår en allt för energisk debatt på stadens torg om huruvida vi ska köpa munkar eller inte - va fan är det att diskutera? Jag frågade ju bara om de ville ha? Fy fan va jag e trött på dessa jävla intetsägande debatter och oförmåga att ta egna beslut!!!! Grrrr.............

Så sista anhalten för dagens tur blev ÖB (efter att jag hämtat upp kuvertet som låg som det skulle på salongens golvmatta) och där skulle vi hitta de sista sakerna till halloween-utklädningen, sonen ska i år gå som vampyr och har en klar bild över hur en sådan är klädd.

Vet ni vad???? Vi skriver idag den 25 oktober, det är således lite mer än en vecka kvar till ungarnas årliga "bus eller godis"-turer. Men ÖB har inte ens två maskerad dräkter kvar, inte en enda häxhatt, inte något teatersmink, inget teaterblod, ingen håv INGENTING...

"Vi frågar någon", säger den kloke sonen efter att vi gått vår inventerings-runda utan att hitta något.

"Ja det kan ju vara en bra idé i vilken affär som helst men inte ÖB, först ska du lyckas hitta någon personal, sen kan du ge dig den på att den du hittar själv inte har en aning om någonting". svarar jag

Jag kan tänka mig att anställnings-kravet på ÖB är att du har rätt storlek på den lediga tröja som blev över från den som nyss slutat, vad du kan eller vill har ingen betydelse, service är ett ord de hört talas om men det är svårstavat och därför inget de vill arbeta för.

Mycket riktigt, personen vi hittade - passade i tröjan - men kunde inte svara utan pekade på de vanliga party-tillbehören såsom sugrör och party-påsar för barnkalas....

När jag då vänder mig om vad möter jag då?

NÄSTA person som är skyldig mig pengar!!!!!!!!!!!!!!! Denna gång är båda föräldrarna med och deras son är skyldig mig 950kr och vad gör jag????

"Nu går vi" säger jag kallt och tar maken, sonen och går till kassan. Som vanligt så begär jag att en ny kassa ska öppnas då det är cirka 30 personer före oss i de två kassor som är öppna.
Att jag "ryggar" denna gång och fegar ur istället för att  ställa vedebörande mot väggen och kräva mina pengar kan dels bero på att hans mamma är min halvsyster som jag trots allt håller väldigt mycket av. MEN jag kan fortfarande inte begripa varför folk inte gör sig skuldfria. En sak är då klar - mina besök i affärer etc blir ju korta och billiga och jag slipper dessa hycklande samtal som alltid brukar uppstå när man möter nån man bara möter ibland.....

För inte bryr du dig om alla du frågar "hur är det?" vill du veta egentligen?  Sist jag frågade någon som jag faktiskt bryr mig om och vill veta fick jag till svar att hon just blivit tillsagd att flytta med 3 av sina barn - en av dem bara några månader.... Det blev mycket att ta in för mig och helt plötsligt så vet man inte hur man ska göra och säga.... För vad kan jag göra för att hjälpa? Vad kan jag säga? Jag som nästan dagligen funderar på att flytta själv... Men jag bryr mig om henne och vill henne väl, samtidigt som jag tycker man har lite sig själv att skylla om man väljer att bo ihop med en som dricker, även om det inte va så mycket när de blev sambos, men då kan man undra vad som varit den utlösande faktorn till varför hans drickande har ökat? Och behöver man egentligen fundera på vad man ska göra om han redan 10.40 en fredag förmiddag e så full "så han inte vet var han har röven"? Nej, ring 112 och be någon hämta honom - han utgör en fara för både mamma och barn... Skulle känslorna om att inte vilja skicka honom till fyllecell eller avgiftning så finns väl alltid en kvinnojour? Eller vad gör man?

Jag kan inte hantera personer med dryckes - ovanor, jag flyr från dem.

Jag tog avstånd från mamma - därför att hon drack

Jag lämnade min ex - därför att han drack

Jag har minimal kontakt med min bror - för att hans fru dricker

Jag deltar inte på fester - därför att det finns bara en sak som är vidrigare än en full karl - det är en full kvinna!!!!

Väcktes av makens irriterande väckningssignal från hans mobil som vanligt 5.45..... varför envisas han med att lägga den med högsta ringsignal i ett annat rum än sovrummet? Varför vaknar HAN aldrig av den utan blir -i princip varje morgon - istället väckt av att min vänster arm far genom den tunga luften i sovrummet, över till hans sida av den äktenskapliga sängen (-varför kallas den så? minns ej att någon säng deltog på vårt bröllop?-) och landandes ganska hårt, bestämt och nästan hysteriskt slitandes i hans egna arm/rygg/nacke/huvud eller vad den nu får tag på?


Hade det inte  varit lättare att be mig sätta alarm så jag väcker honom utan omvägen om hans mobilsignal?
Nej det vore nog inte så lyckat att be mig om, för det är ju faktiskt tänkt att jag ska kunna ligga kvar åtminstonde fram till en timme senare...... men jag får ju egentligen ingen extra timme på morgonen.....det känns orättvist....

"-Har puttat på honom och allt verkar ok" viskar min man och menar att förutsättningen är bra att jag själv ska kunna klara av att få sonen till skolan., 
"-hmmm" svarar jag trött 
"-har packat smörgås och gurka så hans väska är klar, jag sticker till jobbet nu"  fortsätter maken
"-jag kommer" och vig som ett fyrtorn svänger jag mig upp för att ta mig till toaletten och skölja ur hårmasken som verkat över natten.

Maken smiter iväg -för det känns som om han smiter..... känns som han tänker att "bara jag gör hans lunch-packning så kan gumman ta den mentala och fysiska terror det är att få sonen till skolan - jag har ju ställt upp"! jag har ju gjort mackor"!!!!    

När jag kommer in en andra gång till sonen förstår jag att idag är en dag han bestämt sig för att INTE förädla skolan med sin närvaro....
*****S*******U*******C********K********
skriker det inom mig
Jävla, förbannade skit, jävla förbannade liv, jävla förbannade skola, jävla förbannade asberger, jävla förbannade mig
Orkar inte, pallar inte -.klarar det inte
Åh va fan är maken?
vem har bytt ut min älskade son mot detta monster som har en vilja av stål och en fysik jag inte rår på?
Vart tog 2-åringen vägen* han som man kunde lyfta med sig eller lura med sig om viljan inte fanns där?
*****S*******U*******C********K********

Vet du att det är jävligt pinsamt även för en mamma att "vakta" en tolvåring medans han utför morgon-drillen på toan?
Det är på inget sätt roligt att efter att klätt densamma, släpat upp till toan, vaktat så han ej kan låsa in sig, släpat ut till hallen, på med jacka och stövlar, släpet fortsätter ut till bilen (vid den tidpunkten har man dessutom egen handväska, skolväska och packning för den egna dagen över axeln) för att vrida om nyckeln och starta bilen och försöka få en pratstund med detta "troll" sonen blivit förvandlat till.
Snacka om meteorologi på lokal nivå - över sonen råder ett kolosallt oväder med blixtar och orosmoln.....
Upptäcker att jag är så arg att det går ut över bilkörningen och det slutar med att jag skrämmer sonen.....fy va dålig mor jag är...... En rivstart ut på huvudgatan (vi har såna även på landet) gör att han skriker "förlåt" och brister ut igråt.... och samtidigt brister något i mig..... va fan håller man på med?

Å än så länge har klockan inte ens hunnit bli 7.40 och min dag har precis börjat......
fortsättning följer.....

-Men mamma? du har så mycket att tycka och så mycket logiska och olgiska resonemang så skaffa dig en blogg!
ungefär så sa hon..... hon som är mitt i livet och som jag stolt är en beståndsdel av....
Oj vad jag avundas hennes en del av hennes "vara" - för precis som min syster en gång sa;
-Mycket kan man säga om Ine MEN hon har inte glömt hur det var att vara ung.....
det har jag INTE!

Sitter nu trots axelvärk och försöker denna gång få det förbennade inlägget att bli kvar på webben, misslyckats när jag försökt tidigare.
Så särskilt lång blir det inte heller men om du ny lyckats läsa så här långt så måste jag gjort något rätt,. och det blev väl det första rätt idag - även om ostbrickan jag slängde ihop medans pojkarna så töntigt nog satt och spelade Bingolotto blev rätt uppskattad.....

Nej nu ska jag kontrollera tandborstningen på sonen - han borde kunna själv med sina tolv år men är man en hönsmamma så är man, undrar om min stora son borstar ordentligt?.... han måste ju snart lära sin egen son.....snart....

Nej försöker lägga in imorgon igen för nu har jag börjat blogga! men fattar inte vad jag egentligen gett mig in på för det är inte det enklaste med tre centimeters naglar att fara över tangenterna.... men jag är ju envis som få så fler inlägg blir det, snart.

Kram och är du på väg till sängs? Borsta ordentlgt och händerna på täcket..... om inte sällskapet är en tia!
Ine