Uppbrott



Visst e det så?
små barn - små bekymmer
stora barn - stora bekymmer

Men nej, mina "stora" barn är inga stora bekymmer
men med risk för att låta gammal så
känns det som igår....
när mamma var bäst....

För mig i detta skede av livet fullt av uppbrott
så känns det otroligt viktigt att mina kära (alla tre)
vet att  det som hänt inte kunde påverkas av dem.

Han kommer finnas där ändå,
han
som nu är först att
"slipping through my fingers"
hur hårt jag än försökt hålla honom kvar....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0