Måndag, dagen före
Okej då, jag skriver inte lika ofta som jag trodde det skulle bli.... men....
Trots att man inte längre jobbar två heltidsjobb och i princip ensam har ansvar över hus och familj så fylls dagarna och hur tidigt jag än masar mig upp ur sängen så finns inte tillräckligt med timmar på dygnet....
Idag mötte jag maken vid toalettdörren strax innan sju, han var på väg till jobbet och jag som drömt om bubbelbad behövde skyndsamt in. Den perfekta situationen för en morgon puss, kan man tänka sig, han nyligen borstat tänderna och allt sedan jag lagt cigaretterna på hyllan så känner jag min egen andedräkt som mer och mer behaglig.
Innan klockan slagit nio så hade jag nästan rört klart smeten till kärleksmumsen eller Stewen mumsen som de kallas här, fast det står mockarutor i min receptbok - konstigt.
Sonen fick besök av grannpojken och det verkar som de går bra ihop, tre datorer stod och surrade i sonens rum och de fnittrar som värsta småflickor.
S (sonen) fyller 12 år imorgon, därav baket, eller försöket får man väl säga... För första gången i världshistorien så lyckas jag bränna den enklaste kakan i världen och operation övertalning om att köpebröd inte alls är så dumt inleddes av mig till S.... jag lyckades! tänk att jag vet precis hur man ska lägga fram det till honom!
En stor hög med stryktvätt klarades av framför teven, samtidigt som två avsnitt av Våra värsta år gjorde mig sällskap, nu var det dags för lunch.
In i kylen - den gråter inte men var väl inte på lysande humör precis så jag dök ner till frysen (på vägen dit hängde jag upp en maskin jag stoppat in tidigare på morgonen) och hittade ett paket med raggmunk.
S ville inte ha utan stekte själv sina falukorvsbitar - fast det var nog mest för att imponera på polaren att han både fick och kunde själv.
Efter ett par timmar lugnt plockande så drog jag iväg in till byn för de sista inköpen inför morgondagens kalas och firande, usch va det springer iväg med pengar.... men han med både inköp av darttavlan jag och maken (G) kommit överns om och ett par data-magasin som S tidigare i veckan stått och suktat efter.
Strax före fyra drog jag bort jalusierna på salongen och prick fyra kommer min kund som gjorde sitt premiärbesök hos mig, hon har tidigare gått både i Kalmar hos en som jag gått kurs hos samt hos SL som jag har nära samarbete med samt slutligen hos J i Nybro som jag fått så många kunder från då hon inte verkar ha tid eller ork för dem längre.....
Nya naturella tippar las och på dem standardakryl av samma sort jag nu har på mina egna, varför kör jag inte oftare med denna teknik på mina kunder? det blir ju faktiskt himla bra..... hmmm....
Jag hade uppgett till kunden att hon skulle räkna med minst två timmar men det tog faktiskt nästan tre.... men det var fan inte mitt fel.... att en människa kan sitta i 40 minuter och tveka över vilken färg man vill ha kan ju inte riktigt jag belastas för....
Men även om hon sa att hon aldrig skulle gå tillbaka till J så tror jag inte heller att hon kommer tillbaka till mig, saken var att hon sagt att hon brukade sätta upp både 3 och 4 tider åt gången hos J men hon gjorde det inte idag. Jag skrev dock, på eget initiativ, ut ett stamkundskort till henne och bjöd in henne till vip-kvällen så vi får väl se.
På vägen hem körde jag förbi McDonalds för att kunna utfodra pojkarna därhemma och som vanligt blev jag ombedd att vänta på min mat. Stod på grillplatsen och slog av motorn - det är faktiskt olagligt att stå mer än en minut på tomgång- men stängde dumt nog inte av lyset, så vad händer? självklart dör batteriet och där står jag med varm mat, kall glass och död bil.... 3 mil hemifrån....
Min bil är min pärla men en gång om året bestämmer den sig för att inte vara med, förra gången var i december när jag skulle hämta S i skolan, denna gång hämtades vi av G. Året innan var jag oxå ganska nära hemmet vilket löste sig så smidigt att jag knappt minns det, första gången det hände var bilen bara en dryg månad gammal och då var jag på väg till en dejt (förklarar en annan gång - kanske)
Efter ett djupt andetag tog jag mod till mig och stegade in på McDonalds och med bestämda steg gick jag fram till ett bord med fyra fem killar i farlig ålder (17.-20), la huvudet lite på sned (annars ser man bara fånig ut) och frågade om de hade lust att putta igång mig - det tog inte mer än knappa tio sekunder så var de utanför dörrarna och frågade vilken bil det va ----- fantastiskt eller hur?
En av dem böjde sig in genom fönstret när jag satt mig och sa snällt att "du kan försöka lägga i tvåan på en gång" vilket jag i och för sig visste men tackade ändån.
15 meter senare är motorn i gång och jag vinkar glatt och skriker tack!
Mitt i allt detta kommer ett sms från en gammal skolkamrat A som undrar varför jag ej gått att nå, hon säger sig ha ringt mig. Suck tänker jag men slänger ihop ett intetsägande svar och historien om A kommer i ett separat inlägg....
Kvällen fortsätter hemma med diverse förberedelser och jag kan inte annat än förundras över vad G kunnat slå ihjäl åtminstonde fyra timmar med hemma när han inte ens behövde laga mat - här är ingenting gjort och vi ska kalas imorgon!!!!!!!!!!!!!!
Jag och sonen har nu gjort iordning 15 stycken godispåsar, maken har lyckats blåsa upp ett antal ballonger och tömt ut allt jag handlat på köksbordet. Jag och S har även förberett en del av lekarna och nu när jag egentligen vill titta på Dragons Den på 8an så återstår det paketinslagning etc så klockan hinner nog snurra åtminstonde ett varv till innan korsorden kommer fram....
Men usch va man hinner mycket ändå? eller hur var det egentligen? Har dygnet för få timmar eller försöker man bara att helt meningslöst bara fylla dem till max för egen tillfredsställelse? vem ställer kraven? vem säger att "nu är du klar"?
Hmm, kanske kossorna på Öland har svaret?
Måste kolla....
Säkerligen kommer inlägg efter morgondagens kalas,
förresten han sa något bra idag S....
Mamma, jag fyller år klockan 3.14, eller hur?
Ja
Ja så då fyller jag PI
PI?
Ja, 3,14
Han är inte bara en Aspergrenare, han är intilligent oxå... min drutt och son...
Ine
Trots att man inte längre jobbar två heltidsjobb och i princip ensam har ansvar över hus och familj så fylls dagarna och hur tidigt jag än masar mig upp ur sängen så finns inte tillräckligt med timmar på dygnet....
Idag mötte jag maken vid toalettdörren strax innan sju, han var på väg till jobbet och jag som drömt om bubbelbad behövde skyndsamt in. Den perfekta situationen för en morgon puss, kan man tänka sig, han nyligen borstat tänderna och allt sedan jag lagt cigaretterna på hyllan så känner jag min egen andedräkt som mer och mer behaglig.
Innan klockan slagit nio så hade jag nästan rört klart smeten till kärleksmumsen eller Stewen mumsen som de kallas här, fast det står mockarutor i min receptbok - konstigt.
Sonen fick besök av grannpojken och det verkar som de går bra ihop, tre datorer stod och surrade i sonens rum och de fnittrar som värsta småflickor.
S (sonen) fyller 12 år imorgon, därav baket, eller försöket får man väl säga... För första gången i världshistorien så lyckas jag bränna den enklaste kakan i världen och operation övertalning om att köpebröd inte alls är så dumt inleddes av mig till S.... jag lyckades! tänk att jag vet precis hur man ska lägga fram det till honom!
En stor hög med stryktvätt klarades av framför teven, samtidigt som två avsnitt av Våra värsta år gjorde mig sällskap, nu var det dags för lunch.
In i kylen - den gråter inte men var väl inte på lysande humör precis så jag dök ner till frysen (på vägen dit hängde jag upp en maskin jag stoppat in tidigare på morgonen) och hittade ett paket med raggmunk.
S ville inte ha utan stekte själv sina falukorvsbitar - fast det var nog mest för att imponera på polaren att han både fick och kunde själv.
Efter ett par timmar lugnt plockande så drog jag iväg in till byn för de sista inköpen inför morgondagens kalas och firande, usch va det springer iväg med pengar.... men han med både inköp av darttavlan jag och maken (G) kommit överns om och ett par data-magasin som S tidigare i veckan stått och suktat efter.
Strax före fyra drog jag bort jalusierna på salongen och prick fyra kommer min kund som gjorde sitt premiärbesök hos mig, hon har tidigare gått både i Kalmar hos en som jag gått kurs hos samt hos SL som jag har nära samarbete med samt slutligen hos J i Nybro som jag fått så många kunder från då hon inte verkar ha tid eller ork för dem längre.....
Nya naturella tippar las och på dem standardakryl av samma sort jag nu har på mina egna, varför kör jag inte oftare med denna teknik på mina kunder? det blir ju faktiskt himla bra..... hmmm....
Jag hade uppgett till kunden att hon skulle räkna med minst två timmar men det tog faktiskt nästan tre.... men det var fan inte mitt fel.... att en människa kan sitta i 40 minuter och tveka över vilken färg man vill ha kan ju inte riktigt jag belastas för....
Men även om hon sa att hon aldrig skulle gå tillbaka till J så tror jag inte heller att hon kommer tillbaka till mig, saken var att hon sagt att hon brukade sätta upp både 3 och 4 tider åt gången hos J men hon gjorde det inte idag. Jag skrev dock, på eget initiativ, ut ett stamkundskort till henne och bjöd in henne till vip-kvällen så vi får väl se.
På vägen hem körde jag förbi McDonalds för att kunna utfodra pojkarna därhemma och som vanligt blev jag ombedd att vänta på min mat. Stod på grillplatsen och slog av motorn - det är faktiskt olagligt att stå mer än en minut på tomgång- men stängde dumt nog inte av lyset, så vad händer? självklart dör batteriet och där står jag med varm mat, kall glass och död bil.... 3 mil hemifrån....
Min bil är min pärla men en gång om året bestämmer den sig för att inte vara med, förra gången var i december när jag skulle hämta S i skolan, denna gång hämtades vi av G. Året innan var jag oxå ganska nära hemmet vilket löste sig så smidigt att jag knappt minns det, första gången det hände var bilen bara en dryg månad gammal och då var jag på väg till en dejt (förklarar en annan gång - kanske)
Efter ett djupt andetag tog jag mod till mig och stegade in på McDonalds och med bestämda steg gick jag fram till ett bord med fyra fem killar i farlig ålder (17.-20), la huvudet lite på sned (annars ser man bara fånig ut) och frågade om de hade lust att putta igång mig - det tog inte mer än knappa tio sekunder så var de utanför dörrarna och frågade vilken bil det va ----- fantastiskt eller hur?
En av dem böjde sig in genom fönstret när jag satt mig och sa snällt att "du kan försöka lägga i tvåan på en gång" vilket jag i och för sig visste men tackade ändån.
15 meter senare är motorn i gång och jag vinkar glatt och skriker tack!
Mitt i allt detta kommer ett sms från en gammal skolkamrat A som undrar varför jag ej gått att nå, hon säger sig ha ringt mig. Suck tänker jag men slänger ihop ett intetsägande svar och historien om A kommer i ett separat inlägg....
Kvällen fortsätter hemma med diverse förberedelser och jag kan inte annat än förundras över vad G kunnat slå ihjäl åtminstonde fyra timmar med hemma när han inte ens behövde laga mat - här är ingenting gjort och vi ska kalas imorgon!!!!!!!!!!!!!!
Jag och sonen har nu gjort iordning 15 stycken godispåsar, maken har lyckats blåsa upp ett antal ballonger och tömt ut allt jag handlat på köksbordet. Jag och S har även förberett en del av lekarna och nu när jag egentligen vill titta på Dragons Den på 8an så återstår det paketinslagning etc så klockan hinner nog snurra åtminstonde ett varv till innan korsorden kommer fram....
Men usch va man hinner mycket ändå? eller hur var det egentligen? Har dygnet för få timmar eller försöker man bara att helt meningslöst bara fylla dem till max för egen tillfredsställelse? vem ställer kraven? vem säger att "nu är du klar"?
Hmm, kanske kossorna på Öland har svaret?
Måste kolla....
Säkerligen kommer inlägg efter morgondagens kalas,
förresten han sa något bra idag S....
Mamma, jag fyller år klockan 3.14, eller hur?
Ja
Ja så då fyller jag PI
PI?
Ja, 3,14
Han är inte bara en Aspergrenare, han är intilligent oxå... min drutt och son...
Ine
Kommentarer
Trackback
