tjugotrea

Väcktes av makens irriterande väckningssignal från hans mobil som vanligt 5.45..... varför envisas han med att lägga den med högsta ringsignal i ett annat rum än sovrummet? Varför vaknar HAN aldrig av den utan blir -i princip varje morgon - istället väckt av att min vänster arm far genom den tunga luften i sovrummet, över till hans sida av den äktenskapliga sängen (-varför kallas den så? minns ej att någon säng deltog på vårt bröllop?-) och landandes ganska hårt, bestämt och nästan hysteriskt slitandes i hans egna arm/rygg/nacke/huvud eller vad den nu får tag på?


Hade det inte  varit lättare att be mig sätta alarm så jag väcker honom utan omvägen om hans mobilsignal?
Nej det vore nog inte så lyckat att be mig om, för det är ju faktiskt tänkt att jag ska kunna ligga kvar åtminstonde fram till en timme senare...... men jag får ju egentligen ingen extra timme på morgonen.....det känns orättvist....

"-Har puttat på honom och allt verkar ok" viskar min man och menar att förutsättningen är bra att jag själv ska kunna klara av att få sonen till skolan., 
"-hmmm" svarar jag trött 
"-har packat smörgås och gurka så hans väska är klar, jag sticker till jobbet nu"  fortsätter maken
"-jag kommer" och vig som ett fyrtorn svänger jag mig upp för att ta mig till toaletten och skölja ur hårmasken som verkat över natten.

Maken smiter iväg -för det känns som om han smiter..... känns som han tänker att "bara jag gör hans lunch-packning så kan gumman ta den mentala och fysiska terror det är att få sonen till skolan - jag har ju ställt upp"! jag har ju gjort mackor"!!!!    

När jag kommer in en andra gång till sonen förstår jag att idag är en dag han bestämt sig för att INTE förädla skolan med sin närvaro....
*****S*******U*******C********K********
skriker det inom mig
Jävla, förbannade skit, jävla förbannade liv, jävla förbannade skola, jävla förbannade asberger, jävla förbannade mig
Orkar inte, pallar inte -.klarar det inte
Åh va fan är maken?
vem har bytt ut min älskade son mot detta monster som har en vilja av stål och en fysik jag inte rår på?
Vart tog 2-åringen vägen* han som man kunde lyfta med sig eller lura med sig om viljan inte fanns där?
*****S*******U*******C********K********

Vet du att det är jävligt pinsamt även för en mamma att "vakta" en tolvåring medans han utför morgon-drillen på toan?
Det är på inget sätt roligt att efter att klätt densamma, släpat upp till toan, vaktat så han ej kan låsa in sig, släpat ut till hallen, på med jacka och stövlar, släpet fortsätter ut till bilen (vid den tidpunkten har man dessutom egen handväska, skolväska och packning för den egna dagen över axeln) för att vrida om nyckeln och starta bilen och försöka få en pratstund med detta "troll" sonen blivit förvandlat till.
Snacka om meteorologi på lokal nivå - över sonen råder ett kolosallt oväder med blixtar och orosmoln.....
Upptäcker att jag är så arg att det går ut över bilkörningen och det slutar med att jag skrämmer sonen.....fy va dålig mor jag är...... En rivstart ut på huvudgatan (vi har såna även på landet) gör att han skriker "förlåt" och brister ut igråt.... och samtidigt brister något i mig..... va fan håller man på med?

Å än så länge har klockan inte ens hunnit bli 7.40 och min dag har precis börjat......
fortsättning följer.....